torsdag 12 mars 2009
Stormen tystas (Mark 4:35-41)
På kvällen samma dag sade han till dem: "Låt oss fara över till andra sidan." De lämnade folket och tog honom med sig i båten som han satt i, och andra båtar följde med. Då kom en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den var nära att fyllas. Själv låg han och sov i aktern med huvudet på dynan. De väckte honom och sade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?" Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: "Tig! Håll tyst!" Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt. Och han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?" Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom."
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tro! det är svårt att tro, för det är så mycket lättare att 'tro' på det man vet och kan se. Men ändå tror så många!! Men måste man tro Hela vägen så att säja? om ni förstår vad jag menar.. de i båten, så även lärjungarna, var rädda för stormen och Jesus förebrår dem för att de inte tror... Men måste man va perfekt i sin tro för att duga? Räcker inte min tro till? I sånt behöver jag major help och en rejäl make over... För om inte jag duger? vad gör jag då?...
SvaraRaderaDu duger din tro räcker... du har tillräckligt med tro för att ge dig in i en fasta i 40 dagar. Jesus är till för att bygga upp och ibland förmanar han, men ingen förälder är till för att sänka sina barn. Jesus(om man läser betydelsen Gud som far) förmanar, vägleder och fostrar sina lärljunagar. Det gör man inte genom att tala om att någon inte duger eller är dålig. Jag tror inte att lärljungarna kände sig dåliga av det Jesus säger, på den tiden måste det ha förståts på något annat sätt. Jag tror att Jesus ger det vi behöver, på det sätt som vi byggs upp av. Din tro räcker!! Kram /E.
SvaraRaderaDet här bibelordet gav mig svar på min frustration från gårdagen. Jag tänker så här
SvaraRaderatro=tro att Jesus är Guds son.
Den tron kan man inte ha mer eller mindre, antingen tror man det eller inte. Inte mer märkvärdigt än ett senapsfrö.
Det man däremot kan ha olika mycket av är tillit. Tilliten växer genom hela livet och genom att vår relation till Gud utsätts för olika saker genom åren.. jag tror att jag MÅNGA gånger har blandat ihop tro och tillit och trott att jag kan ha tro i olika stort mått.
Precis innan dagens bibelord finns texten om "tron som ett senapsfrö". Min tanke är att det är trons frö vi sätter ner i jorden och det är tillitens träd som växer upp, växer genom hela livet och genom vår vandring med Gud. Den här upptäckten gör mig så upprymd att jag nästan studsar i soffan. :)
Vem är Han? Göörtydliga under väcker frågan, igen! Har jag ännu ingen tro...
SvaraRaderaDet händer lite mer oseriösa saker i min hjärna också:
Jag började garva när jag läste den här texten för jag liksonm såg en actionkomedi framför mig: Huvudpersonen ligger och sover. Yrvaken och irriterad, väckt av rädda medresenärer, halvt klädd ryter han vid relingen. Alla ser lika fånigt förvånade ut när det blir som han befaller. Lika yrvaken som tidigare staplar han tillbaks till kojjen och mumlar "Har ni ännu ingen tro..." Hehehe den e rätt skön!