tisdag 10 mars 2009
Jesus går på vattnet (Mark 6:45-52)
Sedan befallde han sina lärjungar att stiga i båten och fara i förväg över till Betsaida medan han själv skickade hem folket. När han hade skilts från dem gick han upp på berget för att be. På kvällen var båten mitt ute på sjön, och han var ensam kvar på land. Han såg hur de slet vid årorna därför att de hade motvind. Strax före gryningen kom han till dem, gående på vattnet, och han var på väg förbi dem. När de fick se honom gå på vattnet trodde de att det var en vålnad, och de skrek till, för alla såg de honom och blev förskräckta. Men han talade genast till dem och sade: "Lugn, det är jag. Var inte rädda." Och han steg i båten till dem, och vinden lade sig. Men de blev utom sig av häpnad, för de hade inte förstått något av detta med bröden, utan de var förstockade.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
En process ur texten som kanske går att applicera på resten av livet: Ensamhet-bön-motvind-gryning*-gåpåvatten-rädsla-gemenskap-lugn-häpnad...
SvaraRadera*strax före, när det är som mörkast
jag tycker ordet förstockad är rätt bra, precis så kan jag känna mig och det är lite skönt att även lärljungarna var så. Till och med efter att dom varit med om ett riktigt coolt brödunder!
SvaraRaderaSåhär en vecka in i fastan ska jag minsann få kläm på hur man skriver de här kommentarerna...
SvaraRaderaDet är ofta slående hur mån Jesus verkar vara att visa de övernaturliga dimensionerna för sin omgivning... Känns som vi lätt talar om att det inte är så viktigt med under... Men det är nog rätt viktigt. Gud, bota oss från magsjuka!
Min fubdering efter läsningen av texten blev: Vad hade detta för betydelse? Det är ju ett coolt under att kunna gå på vatten, men seriöst,vem bygger det upp+ Vad har det för funktion. 5000 som får mat, belv mätta, en kvinnas dotter blir frisk. Varför är detta viktigt? Bevisa Guds storhet eller vad??
SvaraRadera