Planer på att döda Jesus (Matt 26:1-16)

När Jesus hade avslutat hela detta tal sade han till sina lärjungar:
"Ni vet att det är påsk om två dagar. Då skall Människosonen utlämnas för att bli korsfäst."
Under tiden samlades översteprästerna och folkets äldste i översteprästen Kajafas palats
och kom överens om att gripa Jesus med list och döda honom.
"Men inte under själva helgen", sade de, "så att det uppstår oro bland folket."Kvinnan med balsamflaskan Medan Jesus befann sig i Betania hos Simon den spetälske kom en kvinna fram till honom med en flaska dyrbar balsam och hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords.
Då blev lärjungarna förargade och sade: "Vilket slöseri!
För det där hade man ju kunnat få mycket pengar att ge åt de fattiga."
Jesus märkte det och sade till dem: "Varför gör ni kvinnan ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig.
De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid.
När hon hällde denna balsam över min kropp förberedde hon min begravning.
Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
Judas blir förrädareDå gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" De räknade upp trettio silvermynt åt honom.
Från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom.

Kristna som vill ha bästa positionen (Mark 10:35-45)

Jakob och Johannes, Sebedaios söner, gick fram till honom och sade: "Mästare, vi vill be dig om en sak." -
"Vad vill ni att jag skall göra för er?" frågade han.
De svarade: "Låt oss få sitta bredvid dig i din härlighet, den ene till höger och den andre till vänster."Jesus sade: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker eller döpas med det dop som jag döps med?"
De svarade: "Ja, det kan vi." Jesus sade: "Den bägare som jag dricker skall ni få dricka, och det dop som jag döps med skall ni döpas med.
Men platserna till höger och vänster om mig kan jag bara ge dem som har bestämts därtill."
När de andra tio hörde detta blev de förargade på Jakob och Johannes.
Jesus kallade till sig dem och sade: "Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken.
Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare,
och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav.
Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."

Templet rensas (Matt 21:12-17)

Jesus gick till templet och drev ut alla som sålde och köpte där. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor,
och han sade till dem: "Det står skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. Men ni gör det till ett rövarnäste."
Blinda och lytta kom fram till honom i templet, och han botade dem.
När översteprästerna och de skriftlärda såg allt det märkliga han gjorde och hörde hur barnen ropade i templet: "Hosianna Davids son", blev de förargade
och sade till honom: "Hör du vad de säger?" Jesus svarade: "Ja, har ni aldrig läst orden: Barns och spädbarns rop har du gjort till en lovsång åt dig?"
Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania och stannade där över natten.

Jesus rider in i Jerusalem (Mark 11:1-11)

1När de närmade sig Jerusalem och var vid Betfage och Betania vid Olivberget skickade han i väg två av sina lärjungar 2och sade till dem: "Gå bort till byn där framme. När ni kommer in i den hittar ni genast en ungåsna som står bunden där, en som ännu ingen har suttit på. Ta den och led hit den. 3Om någon frågar er vad ni gör, så svara: Herren behöver den, och han skall strax skicka tillbaka den." 4De gav sig i väg och såg en ungåsna stå bunden ute på gatan vid en port, och de tog den. 5Några av dem som stod där frågade: "Vad gör ni? Tar ni åsnan?" 6Lärjungarna svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem gå. 7De ledde åsnan till Jesus och lade sina mantlar på den, och han satte sig upp på den. 8Och många bredde ut sina mantlar på vägen, andra strödde ut löv som de tog från träden runt om. 9Och de som gick före och de som följde efter ropade: "Hosianna! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. 10Välsignat vår fader Davids rike som nu kommer! Hosianna i höjden!" 11Så kom han in i Jerusalem och gick till templet. Och när han hade sett på allt vände han tillbaka till Betania med de tolv, eftersom det redan var sent.

Jesus tvättar smutsiga fötter (Joh 13:1-17)

1Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet.
2De hade samlats till måltid, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus. 3Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu återvände till Gud. 4Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet. 5Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig. 6När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: "Herre, skall du tvätta mina fötter!" 7Jesus svarade: "Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det." 8Petrus sade: "Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!" Jesus sade till honom: "Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig." 9Då sade Simon Petrus: "Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet." 10Men Jesus sade till honom: "Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte alla." 11Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, och därför sade han att de inte alla var rena.
12När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen sade han till dem: "Förstår ni vad det är jag har gjort med er? 13Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag. 14Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter. 15Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er. 16Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som har sänt honom. 17Vet ni detta är ni saliga om ni också handlar så.

Andra förutsägelsen om lidandet (Mark 9:30-37)

Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han ville inte att det skulle bli känt
eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: "Människosonen skall överlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och tre dagar efter sin död skall han uppstå."
Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga.
Vem är störst?De kom till Kafarnaum. Och när han var hemma igen frågade han dem: "Vad var det ni talade om på vägen?"
De teg, för på vägen hade de tvistat om vem av dem som var den störste.
Han satte sig ner, kallade på de tolv och sade: "Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare."
Så tog han ett barn och ställde det framför dem, lade armen om det och sade:
"Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig utan den som har sänt mig."

Mäktiga män planerar att döda Jesus (Joh 11:46-57)

Men några av dem gick till fariseerna och berättade vad Jesus hade gjort. Översteprästerna och fariseerna kallade då samman rådet och sade: "Vad skall vi göra? Den här mannen gör många tecken.
Om vi låter honom fortsätta börjar alla tro på honom, och då kommer romarna och utplånar både vår heliga plats och vårt folk."
En av dem, Kajafas, som var överstepräst det året, sade till dem: "Ni förstår ingenting.
Ni fattar inte att det är bättre för er att en enda människa dör för folket än att hela folket går under."
Detta sade han inte av sig själv, utan som överstepräst det året talade han profetiskt: Jesus skulle dö för folket,
och inte bara för folket utan också för att Guds skingrade barn skulle samlas och bli till ett.
Från den dagen var de fast beslutna att döda honom.
Jesus vandrade därför inte längre öppet omkring bland judarna utan drog sig undan till Efraim,Judarnas påskfest närmade sig, och många gick från landsbygden upp till Jerusalem före påsken för att rena sig.
De sökte efter Jesus och sade till varandra där de stod i templet: "Vad tror ni, kommer han verkligen inte till högtiden?"Men översteprästerna och fariseerna hade gett befallning om att den som kände till var Jesus fanns skulle anmäla det, så att de kunde gripa honom.

Pilgrimsresa

Påsken närmar sig med stormsteg, fastan går mot sitt slut. Vi hade som ambition att ha en pilgrimsresa och tanken var att genomföra den i stilla veckan (påskveckan). Det kan vi inte infria som det ser ut nu, ledsen för det, hoppas inte du blir allt för besviken. Däremot finns det inget som hindrar att vi besöker Bjärka Säby en onsdagsmässa efter påsk. Det tycker jag vi snarast hittar ett datumförslag på!

Vingårdsarbetarna (Matt 21:33-45)

Lyssna nu till en annan liknelse. En jordägare planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut ett presskar och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den och reste bort.
När skördetiden närmade sig skickade han sina tjänare till arrendatorerna för att hämta den del av skörden som han skulle ha.
Arrendatorerna grep tjänarna och pryglade den ene, dödade den andre och stenade den tredje.
Då skickade han dit ännu fler tjänare än första gången, och de gjorde likadant med dem.
Till sist skickade han sin son. Han sade: ?Min son kommer de att ha respekt för.?
Men när arrendatorerna fick se sonen sade de till varandra: ?Här har vi arvtagaren. Kom, så dödar vi honom och får hans arv.?
De tog fast honom, släpade ut honom ur vingården och slog ihjäl honom.
Översteprästerna och de äldste svarade: "Han lönar ont med ont och tar död på dem, och vingården arrenderar han ut till andra som ger honom hans del av skörden i rätt tid."
Jesus sade: "Har ni aldrig läst vad som står i skriften: Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon.
Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk hos vilket det kan bära
Den som faller på denna sten blir sönderslagen, och den som stenen faller på blir krossad."
När översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser förstod de att det var dem han talade om.

Jesus på härlighetens berg (Mark 9:2-13)

Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick med dem upp på ett högt berg, där de var ensamma. Där förvandlades han inför dem:
hans kläder blev skinande vita, så vita som ingen blekning i världen kan göra några kläder.Och de såg både Mose och Elia som stod och talade med Jesus.Då sade Petrus till Jesus: "Rabbi, det är bra att vi är med. Låt oss göra tre hyddor, en för dig, en för Mose och en för Elia."
Han visste inte vad han skulle säga, de var alldeles skräckslagna.Då kom ett moln och sänkte sig över dem, och en röst hördes ur molnet: "Detta är min älskade son. Lyssna till honom."
Och plötsligt, när de såg sig om, kunde de inte se någon annan där än Jesus.
När de gick ner från berget förbjöd han dem att berätta för någon vad de hade sett, innan Människosonen hade uppstått från de döda.
De fäste sig vid orden och undrade sinsemellan vad som menades med att uppstå från de döda.
Och de frågade honom: "Varför säger de skriftlärda att Elia först måste komma?"
Han svarade: "Visst kommer Elia först och återställer allt. Men varför står det då skrivet att Människosonen skall lida mycket och bli föraktad?
Jag säger er: Elia har redan kommit, men med honom gjorde de som de ville, som det står skrivet om honom."

Första förutsägelsen om lidandet (Mark 8:31-9:1)

Därefter började han undervisa dem och sade att Människosonen måste lida mycket och bli förkastad av de äldste och översteprästerna och de skriftlärda och bli dödad och uppstå efter tre dagar.
Detta sade han helt öppet. Petrus drog honom då åt sidan och började förebrå honom.Men han vände sig om, och när han såg lärjungarna tillrättavisade han Petrus: "Håll dig på din plats, Satan. Dina tankar är inte Guds, utan människors."
Lärjungeskapets kravSedan kallade han till sig både lärjungarna och folket och sade: "Om någon vill gå i mina spår måste han förneka sig själv och ta sitt kors och följa mig.
Ty den som vill rädda sitt liv skall mista det, men den som mister sitt liv för min och evangeliets skull, han skall rädda det.
Vad hjälper det en människa att vinna hela världen om hon får betala med sitt liv?
Med vad skall hon köpa tillbaka sitt liv?
Den som skäms för mig och mina ord i detta trolösa och syndiga släkte, honom skall också Människosonen skämmas för när han kommer i sin faders härlighet med de heliga änglarna."
Och han sade: "Sannerligen, några av dem som står här skall inte möta döden förrän de har sett Guds rike komma med makt."

Marias bebådelse (Luk 1:26-38)

I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd från Gud till en ung flicka i staden Nasaret i Galileen. Hon hade trolovats med en man av Davids släkt som hette Josef, och hennes namn var Maria. Ängeln kom in till henne och sade: "Var hälsad, du högt benådade! Herren är med dig." Hon blev förskräckt över hans ord och undrade vad denna hälsning skulle betyda. Då sade ängeln till henne: "Var inte rädd, Maria, du har funnit nåd hos Gud. Du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. Han skall bli stor och kallas den Högstes son. Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron, och han skall härska över Jakobs hus för evigt, och hans välde skall aldrig ta slut." Maria sade till ängeln: "Hur skall detta ske? Jag har ju aldrig haft någon man." Men ängeln svarade henne: "Helig ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall barnet kallas heligt och Guds son. Elisabet, din släkting, väntar också en son, nu på sin ålderdom. Hon som sades vara ofruktsam är nu i sjätte månaden.Ty ingenting är omöjligt för Gud." Maria sade: "Jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne.

Bartimaios utanför Jeriko (Mark 10:46-52)

De kom till Jeriko. Och när han tillsammans med lärjungarna och en stor folkhop lämnade staden satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimaios, son till Timaios.
Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret började han ropa: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!"
Många sade åt honom att hålla tyst, men han ropade ännu högre: "Davids son, förbarma dig över mig!"
Jesus stannade och sade: "Kalla hit honom." De gjorde det och sade till den blinde: "Var lugn. Stig upp, han kallar på dig."
Då kastade han av sig manteln och sprang upp och kom fram till Jesus,
och Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Den blinde sade: "Rabbouni, gör så att jag kan se igen."
Jesus sade: "Gå, din tro har hjälpt dig." Genast kunde mannen se, och han följde honom på vägen.

Vem är fri från synd? (Joh 7:53- Joh 8:11)

Alla gick hem, var och en till sitt, men Jesus gick till Olivberget. Tidigt på morgonen var han tillbaka i templet. Allt folket samlades kring honom, och han satte sig ner och undervisade. De skriftlärda och fariseerna kom då dit med en kvinna som hade ertappats med äktenskapsbrott. De ställde henne framför honom och sade: "Mästare, den här kvinnan togs på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. I lagen föreskriver Mose att sådana kvinnor skall stenas. Vad säger du?" Detta sade de för att sätta honom på prov och få något att anklaga honom för. Men Jesus böjde sig ner och ritade på marken med fingret. När de envisades med sin fråga såg han upp och sade: "Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen på henne." Och han böjde sig ner igen och ritade på marken. När de hörde hans svar gick de därifrån en efter en, de äldste först, och han blev ensam kvar med kvinnan framför sig. Jesus såg upp och sade till henne: "Kvinna, vart tog de vägen? Var det ingen som dömde dig?" Hon svarade: "Nej, herre." Jesus sade: "Inte heller jag dömer dig. Gå nu, och synda inte mer."

Jesus botar en blind (Joh 9:1-17)

Där Jesus kom gående fick han se en man som hade varit blind från födelsen. Lärjungarna frågade honom: "Rabbi, vem har syndat, han själv eller hans föräldrar, eftersom han föddes blind?" Jesus svarade: "Varken han eller hans föräldrar har syndat, men Guds gärningar skulle uppenbaras på honom. Medan dagen varar måste vi göra hans gärningar som har sänt mig. Natten kommer, då ingen kan arbeta. Så länge jag är i världen är jag världens ljus." Sedan spottade han på marken, gjorde en deg med spottet och strök degen på mannens ögon
och sade: "Gå och tvätta dig i Siloadammen." (Siloa betyder utsänd.) Mannen gick dit och tvättade sig och kom tillbaka seende.
Hans grannar och de som förut hade sett honom som tiggare sade: "Är det inte han som satt och tiggde?" Några sade: "Jo, det är han", och andra: "Nej, men han är lik honom." Själv sade han: "Det är jag." Då frågade de: "Hur öppnades dina ögon?" Han svarade: "Han som heter Jesus gjorde en deg och strök den på mina ögon och sade åt mig att gå till Siloadammen och tvätta mig. Jag gick dit och tvättade mig, och sedan kunde jag se." De frågade honom: "Var är han?" Han svarade: "Jag vet inte."
De förde mannen som hade varit blind till fariseerna. Det var på en sabbatsdag som Jesus hade gjort degen och öppnat hans ögon. Nu frågade också fariseerna honom hur han hade fått sin syn. Han svarade: "Han lade en deg på mina ögon, och jag tvättade mig, och nu kan jag se." Några fariseer sade: "Mannen han talar om är inte sänd av Gud, han håller inte sabbaten." Men andra sade: "Hur skulle en syndare kunna göra sådana tecken?" De var alltså oeniga, och därför frågade de den blinde en gång till: "Vad tror du själv om honom, eftersom han öppnade dina ögon?" Han svarade: "Att han är en profet."

Vänskap, från död till liv (Joh 11:17-44)

När Jesus kom dit fann han att Lasaros redan hade legat fyra dagar i graven.
Betania låg inte långt från Jerusalem, ungefär en halvtimmes väg,
och många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över brodern.
När Marta hörde att Jesus var på väg gick hon och mötte honom. Men Maria satt kvar hemma.
Marta sade till Jesus: "Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött.
Men jag vet ändå att Gud skall ge dig vad du än ber honom om."
Jesus sade: "Din bror kommer att uppstå."
Marta svarade: "Jag vet att han skall uppstå vid uppståndelsen på den sista dagen."
Då sade Jesus till henne: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig skall leva om han än dör,
och den som lever och tror på mig skall aldrig någonsin dö. Tror du detta?"
Hon svarade: "Ja, herre, jag tror att du är Messias, Guds son, han som skulle komma hit till världen."
Sedan gick hon hem och kallade på sin syster Maria och viskade: "Mästaren är här och kallar på dig."
När Maria hörde det steg hon strax upp och gick för att möta honom.
Men Jesus hade ännu inte kommit in i byn utan var kvar där Marta hade träffat honom.
Judarna som var hemma hos Maria för att trösta henne såg att hon hastigt reste sig och gick ut, och de följde efter i tron att hon gick till graven för att gråta där.
När Maria nu kom dit där Jesus var och fick se honom kastade hon sig för hans fötter och sade: "Herre, om du hade varit här hade min bror inte dött."När Jesus såg hur hon grät och hur judarna som hade följt med henne också grät blev han upprörd och skakad i sitt innersta,
och han frågade: "Var har ni lagt honom?" De sade: "Herre, kom och se."
Jesus föll i gråt.
Då sade judarna: "Se, hur mycket han höll av honom."
Men några av dem sade: "Kunde inte han som öppnade ögonen på den blinde ha gjort så att Lasaros inte behövt dö?"
Jesus blev åter upprörd och gick till graven. Det var en klipphåla med en sten för öppningen.
Jesus sade: "Ta bort stenen." Den dödes syster Marta sade då: "Herre, han luktar redan, det har ju gått fyra dagar."
Jesus sade till henne: "Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?"
De tog bort stenen, och Jesus lyfte blicken mot himlen och sade: "Fader, jag tackar dig för att du har hört mig.
Själv visste jag att du alltid hör mig, men jag säger detta med tanke på alla dem som står här, för att de skall tro på att du har sänt mig."
Sedan ropade han med hög röst: "Lasaros, kom ut."
Och den döde kom ut med armar och ben inlindade i bindlar och med ansiktet täckt av en duk. Jesus sade åt dem: "Gör honom fri och låt honom gå."

Sjukbesök (Joh 11:1-16)

En man som hette Lasaros låg sjuk. Han var från Betania, byn där Maria och hennes syster Marta bodde.
(Det var Maria som smorde Herren med välluktande balsam och torkade hans fötter med sitt hår, och Lasaros som låg sjuk var hennes bror.)
Systrarna skickade bud till Jesus och lät säga: "Herre, din vän är sjuk."
När Jesus hörde det sade han: "Den sjukdomen leder inte till döden utan skall visa Guds härlighet, så att Guds son blir förhärligad genom den."
Jesus var mycket fäst vid Marta och hennes syster och Lasaros.
När han nu hörde att Lasaros var sjuk stannade han först kvar två dagar där han befann sig,
men sedan sade han till lärjungarna: "Låt oss gå tillbaka till Judeen."
Lärjungarna sade till honom: "Rabbi, nyss försökte judarna stena dig, och nu går du tillbaka dit!"Jesus svarade: "Har dagen inte tolv timmar? Den som vandrar om dagen snavar inte, eftersom han ser denna världens ljus.
Men den som vandrar om natten, han snavar, eftersom ljuset inte finns i honom."
Efter att ha sagt detta fortsatte han: "Vår vän Lasaros sover, men jag går dit för att väcka honom."
Då sade lärjungarna: "Herre, sover han, så blir han frisk."
Jesus hade talat om hans död, men de trodde att han menade vanlig sömn.
Då sade Jesus rent ut till dem: "Lasaros är död.
Och för er skull, för att ni skall tro, är jag glad att jag inte var där. Men låt oss nu gå till honom."
Tomas, som kallades Tvillingen, sade till de andra lärjungarna: "Låt oss gå med för att dö med honom."

Matt 12:46-50 Vem är familj?

Medan Jesus ännu talade till folket, stod hans mor och hans bröder utanför och ville tala med honom. Någon sade då till honom: "Din mor och dina bröder står här utanför och vill tala med deig." Han svarade: "Vem är min mor och vilka är mina bröder?" Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: "Här är min mor och mina bröder. Var och en som gör min himmelske Faders vilja är min bror och min syster och min mor."

Joh 6:24-35 LIVETS BRÖD

När folket såg att Jesus inte var där och inte heller hans lärjungar, steg de i båtarna och kom till Kapernaum och sökte efter Jesus. De fann honom på andra sidan sjön och frågade honom: "Rabbi, när kom du hit?" Jesus svarade: "Amen, amen säger jag er: Ni söktre efter mig inte därför att ni har sett tecken, utan därför att ni fick äta av bröden och blev mätta. Arbeta inte för den mat som tar slut utan för den mat som varar och ger evigt liv och som Människosonen skall ge er. På honom har Gud, hans Fader, satt sitt sigill." De frågade honom: "Vad ska vi göra för att utföra Guds gärningar?" JEsus svarade: "Detta är guds gärning, att ni tror på den som han har sänt." De sade till honom: "Vad gör du för tecken, så att vi kan se det och tro på dig? Vad kan du göra? Våra fäder fick äta manna i öknen, så som det står skrivet: Han gav dem bröd från himlen att äta." Då sa Jesus till dem: "Amen, amen säger jag er: Det är inte Mose som har gett er brödet från himlen, utan det är min Fader som ger er det sanna brödet från himlen. Guds bröd är det bröd som kommer ner från himlen och ger världen liv." De sade till honom: "Herre, ge oss alltid det brödet!" Jesus svarade: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig nogonsin törsta.

Vem bryr sig? (Luk 10:38-42)

Medan de var på väg gick han in i en by, och en kvinna som hette Marta bjöd in honom hem till sig. Hon hade en syster vid namn Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. Men Marta tänkte på allt hon hade att ordna med. Hon kom och ställde sig framför Jesus och sade: "Herre, bryr du dig inte om att min syster låter mig ensam ordna med allt? Säg åt henne att hjälpa till." Herren svarade henne: "Marta, Marta, du gör dig bekynmmer och oroar dig för mycket, fast bara en sak behövs. Maria har valt det som är bäst och det ska inte tas ifrån henne."

Ordet som utsäde (Matt 13:1-9,18-23)

Den dagen gick Jesus hemifrån och satte sig vid sjön. Det samlades mycket folk omkring honom, och därför steg han i en båt och satt i den medan allt folket stod på stranden. Och han talade till dem med många liknelser. "En man gick ut för att så. När han sådde föll en del på vägkanten, och fåglarna kom och åt upp det. En del föll på de steniga ställena, där det inte fanns mycket jord, och det kom fort upp eftersom myllan var tunn. Men när solen steg sveddes det och tistlarna växte upp och kvävde det. Men en del föll i den goda jorden och gav skörd, hundrafalt och sextiofalt och trettiofalt. Hör du som har öron.

Så hör då vad som menas med liknelsen om mannen som sådde. Var gång någon hör ordet om riket utan att förstå, kommer den Onde och snappar bort det som har blivit sått i hans hjärta. Det är sådden på vägkanten. Sådden på de steniga ställena, det är den som hör ordet och genast tar emot det med glädje men inte har något rotfäste inom sig utan är flyktig; blir det lidande och förföljelse för ordets skull kommer han genast på fall. Sådden bland tistlarna, det är den som hör ordet, men värdsliga bekymmer och rikedomens lockelser kväver ordet, så han inte bär frukt. Men sådden i den goda jorden, det är den som hör ordet och förstår, och han bär frukt, hundrafalt, sextiofalt och trettiofalt.

Herrens big meal (Matt 15:32-39)

Jesus kalalde till sig sina lärjungar och sade: "Det gör mig ont om folket. De har nu varit hos mig i tre dagar och har ingenting att äta. Jag vill inte låta dem gå härifrån hungriga, för då orkar de kanske inte ta sig hem." Lärjungarna svarade: "Varifrån ska vi få så mycket bröd här i ödemarken att alla dessa människor kan äta sig mätta?" Jesus frågade: "Hur många bröd har ni?" - "Sju stycken, och så några fiskar", svarade de.

Då sa han till folket att slå sig ned på marken. Han tog de sju bröden och fiskarna och tackade Gud, bröt dem och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gav dem åt folket. Alla åt och blev mätta, och man samlade ihop de överblivna bitarna, sju fulla korgar. De som hade ätit var fyra tusen män, förutom kvinnor och barn. Och efter att ha skickat hem folket steg han i båten och for till trakten av Magdan.

Hungrig, hemlös Gud (Matt 25:31-46)

När Människosonen kommer i sin härlighet tillsammans med alla sina änglar, då ska han sätta sig på härlighetens tron. Och alla folk ska samlas inför honom, och han ska skilja människorna som herden skiljer fåren från getterna. Han ska ställa fåren till höger om sig och getterna till vänster. Sedan ska kungen säga till dem som står till höger: "Kom ni som har fått min faders välsignelse, och överta det rike som har väntat er sedan världens skapelse. Jag var hungrig och ni gav mig att äta, jag var törstig och ni gav mig att dricka, jag var hemlös och ni tog hand om mig, jag var naken och ni gav mig kläder, jag var sjuk och ni såg till mig, jag satt i fängelse och ni besökte mig." Då kommer de rättfärdiga att fråga: "Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig att dricka? När såg vi dig hemlös och tog hand om dig eller naken och gav dig kläder? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig? Kungen ska svara dem: "Sannerligen, vad ni har gjort mot en av dessa minsta som är mina bröder, det har ni gjort för mig."

Sedan ska han säga till dem som står till vänster: "Gå bort från mig, ni förbannade, till den eviga eld som väntar djävulen och hans änglar. Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta, jag var törstig och ni gav mig inget att dricka, jag var hemlös och ni tog inte hand om mig, jag var naken och ni gav mig inga kläder, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. Då kommer också de att fråga: "Herre, när skulle vi ha sett dig hungrig eller törstig eller hemlös eller naken eller sjuk eller i fängelse och lämnat dig utan hjälp?" Då ska han svara dem: "Sanneligen, vad ni inte har gjort för någon av dessa minsta, det har ni inte helelr gjort för mig." Dessa ska gå bort till evigt straff men de rättfärdiga till evigt liv.

Samtalen fortsätter (Joh 4:27-42)

I detsamma kom lärjungarna. De blev förvånade av att han talade med en kvinna, men ingen frågade vad han ville henne eller varför han talade med henne. Kvinnan lät sin vattenkruka stå och gick bort till staden och sade till folket där: "Kom så får ni se en man som har sagt till mig allt som jag har gjort. Kan han vara Messias?" De gick ut ur staden för att söka upp honom. Under tiden sade lärjungarna till honom: "Rabbi, kom och ät." Han svarade: "Jag har mat att äta som ni inte känner till. Lärjungarna sade då till varandra: "Kan någon ha kommit med mat till honom?" Jesus sade: "Min mat är att göra hans vilja som har sänt mig och att fullborda hans verk. Ni säger: fyra månader till, så är det dags att skörda. Men jag säger er: lyft blicken och se hur fälten redan har vitnat till skörd. Den som skördar får sin lön, han bärgar grödan till evigt liv, så att den som sått och den som skördar kan glädja sig tillsammans. Här gäller ju ordet att en sår och en annan skördar. Jag har sänt er att skörda där ni inte behövt arbeta. Andra har arbetat, och ni får skörden för deras möda."

Många samarier från den staden hade kommit till tro på honom genom kvinnans ord när hon försäkrade: "Han har sagt mig allt som jag har gjort." När samarierna kom till honom bad de honom att stanna hos dem, och han stannade där två dagar. Många fler kom till tro genom hans egna ord, och de sade till kvinnan: "Nu är det inte längre vad du har sagt som får oss att tro. Vi har själva hört honom och vet att han verkligen är världens frälsare.

Avslöjande samtal (Joh 4:1-26)

När Jesus förstod att fariseerna hade fått höra att han vann fler lärjungar än Johannes och döpte fler - det var dock inte Jesus själv som döpte utan hans lärjungar - lämnade han Judeen och begav sig på nytt till Galileen. Han måste ta vägen genom Samarien och kom där till en stad som hette Sykar, inte långt från den mark som Jakob gav sin son Josef. Där fanns Jakobs källa. Jesus, som var trött efter vandringen, satte sig ned vid källan. Det var mitt på dagen.

En samarisk kvinna kom för att hämta vatten. Jesus sade till henne: "Ge mig något att dricka." lärjungarna hade nämligen gått bort till staden för att köpa mat. Samariskan sade: "Hur kan du som är jude, be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna." (Judarna vill inte ha något med samarierna att göra.) Jesus svarade henne: "Om du visste vad Gud har att ge och vem som säger till dig: Ge mig något att dricka, då skulle du ha bett honom, och han skulle ha gett dig levande vatten." Kvinnan sade: "Herre, du har inget att hämta upp vattnet med och brunnen är djup. Varifrån ska du få det levande vattnet? Skulle du vara större än vår fader Jakob som gav oss brunnen och själv drack ur den, liksom hans söner och hans boskap?" Jesus svarade: "Den som dricker av det här vattnet blir törstig igen. Men den som dricker av det vatten som jag ger honom blir aldrig mer törstig. Det vatten som jag ger blir en källa i honom, med ett flöde som ger evigt liv." Kvinnan sade till honom: "Herre, ge mig det vattnet, så att ajg aldrig blir törstig och behöver gå hit efter vatten."

Jesus sade: "Gå och hämta din man." Kvinnan svarade: "Jag har ingen man." Jesus sade: "Du har rätt när du sade att du inte har någon man. Fem män har du haft, och den som du nu har är inte din man. Där talade du sanning." Kvinnan sade: "Herre, jag ser att du är en profet. Våra fäder har tillbett Gud på det här berget, men ni säger att platsen där man ska tillbe honom finns i Jerusalem." Jesus svarade: "Tro mig kvinna, den tid ska komma då det varken är på det här berget eller i Jerusalem som ni ska tillbe Fadern. Ni tillber det som ni inte känner till. Vi tillber det som vi känner till, för frälsningen kommer från judarna. Men den tid kommer, ja den är redan här, då alla sanna gudstillbedjare ska tillbe i ande och sanning." Kvinnan sade: "Jag vet att Messias kommer" (alltså den smorde) "och när han kommer ska han låta oss få veta allt." Jesus sade till henne: "Det är jag, den som talar till dig."

Luk 8:40-56 Kvinnan och manteltofsen

När Jesus kom tillbaka var folket där och tog emot honom, för alla väntade på honom. Då kom det fram en man som hette Jairos och som var föreståndare för synagogan. Han kastade sig för Jesu fötter och bad honom komma med hem, för han hade en dotter på tolv år, hans enda barn, och hon låg för döden.När Jesus var på väg dit pressade sig hela mängden på honom. Där fanns en kvinna som hade lidit av blödningar i tolv år. Hon hade gjort av med allt hon ägde på läkare men inte lyckats bli botad av någon. Nu kom hon bakifrån och rörde vid tofsen på hans mantel, och genast upphörde blödningen.
Då sade Jesus: "Vem var det som rörde vid mig?" När ingen ville svara sade Petrus: "Mästare, alla knuffas ju och tränger sig på dig." Men Jesus sade: "Någon rörde vid mig. Jag kände att kraft gick ut från mig." När kvinnan förstod att hon var upptäckt kom hon darrande fram och föll ner för honom och berättade inför allt folket varför hon hade rört vid honom och att hon genast hade blivit botad. Då sade han till henne: "Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid."
Medan han ännu talade kom det bud till synagogföreståndaren från hans hem: "Din dotter är död. Besvära inte Mästaren längre." Jesus hörde det och sade till honom: "Var inte rädd, tro bara, så skall hon bli hjälpt." När han kom fram till huset lät han ingen följa med in utom Petrus och Johannes och Jakob och flickans far och mor. Alla grät och höll dödsklagan över henne. Men Jesus sade: "Gråt inte! Hon är inte död, hon sover." Då skrattade de åt honom, de visste ju att hon hade dött. Men han tog hennes hand och sade högt: "Flicka, stig upp!" Då återvände hennes ande, och hon reste sig genast upp, och han sade till dem att ge henne något att äta. Hennes föräldrar häpnade, men han förbjöd dem att tala om för någon vad som hade hänt.

Luk 19:1-10 Jesus hos Sackaios

Han kom in i Jeriko och gick genom staden. Där fanns en man som hette Sackaios, och han hade hand om tullen och han var rik. Han ville gärna se vem denne Jesus var men kunde inte för folkmassan, för han var liten till växten. Han sprang i förväg och klättrade upp i en sykomor för att kunna se honom, eftersom han skulle gå förbi där. När Jesus kom dit såg han upp mot honom och sade: "Skynda dig ner, Sackaios, i dag skall jag gästa ditt hem." Sackaios skyndade sig ner och tog emot honom med glädje.
Alla som såg det mumlade förargat: "Han har tagit in hos en syndare." Men Sackaios ställde sig upp och sade till Herren: "Hälften av vad jag äger, herre, skall jag ge åt de fattiga. Och har jag pressat ut pengar av någon skall jag betala igen det fyrdubbelt." Jesus sade till honom: "I dag har räddningen nått detta hus - han är också en son till Abraham, och Människosonen har kommit för att söka efter det som var förlorat och rädda det."

Mark 8:1-10 Mat åt fyra tusen

Vid den tiden hade det återigen samlats mycket folk, och de hade inte något att äta. Då kallade Jesus till sig lärjungarna och sade:
Om jag låter dem gå härifrån utan mat orkar de inte ta sig hem. En del är ju långväga ifrån."
Lärjungarna svarade honom: "Var skall man få tag i bröd så de blir mätta, här i ödemarken?"
Han frågade: "Hur många bröd har ni?" - "Sju", sade de.
Då sade han åt folket att slå sig ner på marken. Och han tog de sju bröden, tackade Gud, bröt dem och gav dem åt lärjungarna, för att de skulle dela ut dem, och de delade ut dem åt folket.
De hade också några fiskar. Han läste tackbönen över fiskarna och sade till att också de skulle delas ut.
Och alla åt och blev mätta, och man samlade ihop sju korgar med överblivna bitar.
Det var omkring fyra tusen människor där. Sedan skickade han hem dem.
Själv steg han i båten tillsammans med lärjungarna och for till trakten av Dalmanuta.

Luk 11:14-26 Demonutdrivning

En gång drev han ut en demon som var stum. När demonen for ut började den stumme tala, och folket häpnade. Men några sade: "Det är med demonernas furste Beelsebul som han driver ut demonerna." Andra ville sätta honom på prov och krävde att få se ett tecken från himlen.
Men han visste vad de hade i tankarna och sade: "Varje rike som råkar i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller över hus. Och om nu Satan råkar i strid med sig själv, hur skall hans rike då kunna bestå? Ni säger ju att det är med Beelsebul som jag driver ut demonerna.
Men om jag driver ut demonerna med Beelsebul, med vems hjälp driver då era anhängare ut dem? De kommer alltså att bli er dom.
Men om det är med Guds finger jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er. När en stark man vaktar sin gård med vapen i hand får hans ägodelar vara i fred. Men kommer det en som är ännu starkare och övermannar honom tar den mannen ifrån honom alla de vapen han litade på och fördelar bytet. Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.

När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa trakter och letar efter en plats att vila på. Hittar den ingen säger den: Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade. När den så kommer och finner det städat och snyggt, går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början."

72 lärjungar sänds ut

Herren utsåg ytterligare sjuttiotvå och sände dem före sig två och två till varje stad och plats dit han själv ämnade sig. Han sade till dem: "Skörden är stor men arbetarna få. Be därför skördens herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. Gå, jag skickar er som lamm in bland vargar.
Ta inte med er några pengar, någon påse eller några sandaler, och stanna inte på er väg för att hälsa. När ni kommer in i ett hus, så säg först: Frid över detta hus. Och om där bor en fridens man skall den frid ni kommer med bli kvar hos honom; annars skall den vända tillbaka till er.
Stanna sedan i det huset och ät och drick vad som bjuds; arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus.
Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, ät då det som sätts fram, bota de sjuka som finns där och säg till folket: Guds rike är snart hos er. Men har ni kommit till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg: Till och med dammet som har fastnat på våra fötter här i staden stryker vi av - behåll det. Men så mycket skall ni veta: Guds rike är snart här.
-Jag säger er att på den dagen skall det bli lindrigare för Sodom än för en sådan stad.

Luk 8:26-39 Jesus botar en besatt

De lade sedan till vid gerasenernas område, som ligger mitt emot Galileen. När Jesus steg iland, kom en man från staden som var besatt av onda andar och hade inte på länge haft kläder på sig, och han bodde inte i något hus utan höll till bland gravarna.
Då han fick se Jesus ropade han ocn föll ned inför honom och skrek: "Vad har du att göra med mig, Jesus, den högste Gudens son? Jag ber dig plåga mig inte!"
Jesus hade just befallt den orena anden att fara ut ur mannen. Länge hade anden hållit honom i sitt grepp. Man hade bundit honom med kedjor och fotbojor och bevakat honom, men han hade slitit sänder bojorna och drivits ut i ödemarken av den onde anden.
Jesus frågade honom: "Vad är ditt namn?" Han svarade: "Legion", eftersom många onda andar hade farit in i honom. Och de bad Jesus att han inte skulle befalla dem att fara ned i avgrunden.
Nu gick där en stor svinhjord och betade på berget, och de onda andarna bad att han skulle låta dem fara in i svinen, och det tillät han. De onda andara for ut ur mannen och in i svinen, och hjorden sörtade utför branten ner i sjön och drunknade.

När herdarna såg vad som hände, flydde de och berättade om det inne i staden och ute på landet. Och man gick ut för att se vad som hade hänt. De kom till Jeus och fann mannen, som de onda andarna hade farit ut ur, sitta vid Jesu fötter, klädd och vid sina sinnen, Då greps de av fruktan. Men de som var ögonvittnen berättade för dem hur den besatte hade blivit hjälpt.
Därefter bad allt folket från gerasenernas område att Jesus skulle lämna dem, eftersom stor fruktan hade kommit över dem. Och han steg i en båt och vände tillbaka. Mannen som de onda andarna hade farit ut ur bad att få följa med honom, men Jesus skickade i väg honom med orden: "Vänd tillbaka hem och berätta allt vad Gud har gjort med dig."
Och han gick och ropade ut över hela staden allt vad Jesus hade gjort med honom.

Mark 4:35-41 Stormen tystas

På kvällen samma dag sade han till dem: "Låt oss fara över till andra sidan." De lämnade folket och tog honom med sig i båten som han satt i, och andra båtar följde med. Då kom en häftig stormby och vågorna slog in i båten, så att den var nära att fyllas. Själv låg han och sov i aktern med huvudet på dynan. De väckte honom och sade: "Mästare, bryr du dig inte om att vi går under?" Han vaknade och hutade åt vinden och sade till sjön: "Tig! Håll tyst!" Vinden lade sig och det blev alldeles lugnt. Och han sade till dem: "Varför är ni rädda? Har ni ännu ingen tro?" Då greps de av stor fruktan och sade till varandra: "Vem är han? Till och med vinden och sjön lyder honom."