Uppståndelse (Markus 16:1-20)

Kvinnorna vid graven
16 1När sabbaten var över köpte Maria från Magdala och Maria, Jakobs mor, och Salome välluktande kryddor för att gå och smörja honom. 2Tidigt på morgonen efter sabbaten kom de till graven när solen gick upp. 3Och de sade till varandra: "Vem skall rulla undan stenen från graven åt oss?" 4Men så fick de se att stenen var bortrullad, den var mycket stor. 5De gick in i graven och såg en ung man i lång vit dräkt sitta där till höger, och de blev förskräckta. 6Men han sade till dem: "Var inte förskräckta. Ni söker efter Jesus från Nasaret, han som blev korsfäst. Han har uppstått, han är inte här. Se, här är platsen där han blev lagd. 7Men gå och säg till Petrus och de andra lärjungarna: ’Han går före er till Galileen. Där skall ni få se honom, som han har sagt er.’" 8Då lämnade de graven och sprang därifrån, darrande och utom sig. Och de sade ingenting till någon, för de var rädda.
Den uppståndne visar sig
9[När Jesus hade uppstått på morgonen efter sabbaten visade han sig först för Maria från Magdala, från vilken han hade drivit ut sju demoner. 10Hon gav sig i väg och berättade det för dem som varit tillsammans med honom och som nu sörjde och grät. 11När de fick höra att han levde och att hon hade sett honom trodde de inte på det.
12Därefter visade han sig i annan skepnad för två av dem medan de var på väg ut på landet. 13Också de gick bort och berättade det för de andra, men inte heller de blev trodda.
14Sedan visade han sig också för de elva medan de låg till bords, och han förebrådde dem deras otro och halsstarrighet, då de inte hade trott på dem som sett honom uppstånden. 15Han sade till dem: "Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen. 16Den som tror och blir döpt skall räddas, men den som inte tror skall bli dömd. 17Dessa tecken skall följa dem som tror: i mitt namn skall de driva ut demoner, de skall tala nya tungomål, 18de skall ta ormar med sina händer, de skall inte bli skadade om de dricker dödligt gift, och de skall lägga sina händer på sjuka och göra dem friska."
19När herren Jesus hade talat till dem blev han upptagen till himlen och satte sig på Guds högra sida. 20Men de gick ut och predikade överallt, och Herren bistod dem och bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det.

Ordet blir människa (Joh 1:1-14)

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.
Det fanns i begynnelsen hos Gud.
Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.
I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.
Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes.
Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom.
Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.
Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen.
Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte.
Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom.
Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn,
som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.
Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.

Avrättning (Mark 15:21-41)

Korsfästelsen
21En man som just kom förbi på väg in från landet, Simon från Kyrene, far till Alexandros och Rufus, tvingade de att bära hans kors. 22De förde Jesus till det ställe som kallas Golgota (det betyder Skallen). 23Där gav de honom vin med myrra, men han tog inte emot det. 24De korsfäste honom, och de delade hans kläder mellan sig genom att kasta lott om dem. 25Det var vid tredje timmen som de korsfäste honom. 26På anslaget med anklagelsen mot honom stod det: Judarnas konung.
27Tillsammans med honom korsfäste de två rövare, den ene till höger och den andre till vänster om honom. 29De som gick förbi smädade honom och skakade på huvudet och sade: "Du som river ner templet och bygger upp det igen på tre dagar - 30hjälp dig själv nu och stig ner från korset." 31Likaså gjorde översteprästerna och de skriftlärda narr av honom sinsemellan och sade: "Andra har han hjälpt, sig själv kan han inte hjälpa. 32Han som är Messias, Israels konung, nu får han stiga ner från korset, så att vi kan se det och tro på honom." Också de som var korsfästa tillsammans med honom skymfade honom.

Jesu död
33Vid sjätte timmen föll ett mörker över hela jorden och varade till nionde timmen. 34Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: "Eloi, Eloi, lema sabachtani?" (det betyder: Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?). 35Några som stod intill hörde det och sade: "Han ropar på Elia." 36En av dem sprang bort och fyllde en svamp med surt vin, satte den på en käpp och gav honom att dricka och sade: "Låt oss se om Elia kommer och tar ner honom."
37Med ett högt rop slutade Jesus att andas. 38Och då brast förhänget i templet i två delar, uppifrån och ända ner. 39När officeren som stod vänd mot honom såg honom ge upp andan på det sättet sade han: "Den mannen måste ha varit Guds son."
40Längre bort stod också några kvinnor och såg på, och bland dem var Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses mor och Salome. 41De hade följt med honom och tjänat honom när han var i Galileen. Och där var många andra kvinnor, de som hade gått med honom upp till Jerusalem.

Påskmåltid (Mark 14:12-26)

12Första dagen av det osyrade brödets högtid, när påsklammen slaktades, frågade lärjungarna: "Vart vill du att vi skall gå för att ordna påskmåltiden åt dig?" 13Då skickade han i väg två av dem och sade åt dem: "Gå in till staden. Där möter ni en man som bär på en vattenkruka. Följ efter honom, 14och där han går in skall ni säga till den som äger huset: Mästaren frågar: Var är salen där jag kan äta påskmåltiden med mina lärjungar? 15Då visar han er till ett stort rum i övervåningen som redan står färdigt. Där skall ni ordna för oss." 16Lärjungarna gav sig i väg, och när de kom in i staden fann de att allt var som han hade sagt, och de ordnade för påskmåltiden.

Jesus utpekar förrädaren
17På kvällen kom han dit med de tolv. 18Medan de låg till bords och åt sade Jesus: "Sannerligen, en av er kommer att förråda mig, han som äter med mig." 19Då blev de bedrövade och frågade honom, den ene efter den andre: "Det är väl inte jag?" 20Han svarade: "Det är en av de tolv, han som doppar i skålen tillsammans med mig. 21Människosonen går bort, som det står skrivet om honom, men ve den människa genom vilken Människosonen blir förrådd! Det hade varit bäst för den människan om hon aldrig hade blivit född."

Den sista måltiden
22Medan de åt tog han ett bröd, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem och sade: "Ta detta, det är min kropp." 23Och han tog en bägare, tackade Gud och gav åt dem, och de drack alla ur den. 24Han sade: "Detta är mitt blod, förbundsblodet som blir utgjutet för många. 25Sannerligen, aldrig mer skall jag dricka av det vinstocken ger förrän den dag då jag dricker det nya vinet i Guds rike."

Jesus förutsäger Petrus förnekelse
26När de hade sjungit lovsången gick de ut till Olivberget.