Ordet blev människa (Joh 1:1-14)

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud.
Det fanns i begynnelsen hos Gud.
Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till.
I Ordet var liv, och livet var människornas ljus.
Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
Det kom en man som var sänd av Gud, hans namn var Johannes.
Han kom som ett vittne för att vittna om ljuset, så att alla skulle komma till tro genom honom.
Själv var han inte ljuset, men han skulle vittna om ljuset.
Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen.
Han var i världen, och världen hade blivit till genom honom, men världen kände honom inte.
Han kom till det som var hans, och hans egna tog inte emot honom.
Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla som tror på hans namn,
som har blivit födda inte av blod, inte av kroppens vilja, inte av någon mans vilja, utan av Gud.
Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.

Bevakning av graven (Matt27:62-66)

Nästa dag - det var dagen efter förberedelsedagen - gick översteprästerna och fariseerna tillsammans till Pilatus
och sade: "Herre, vi har kommit att tänka på att när den där bedragaren ännu var i livet sade han: ?Efter tre dagar skall jag uppstå.?
Ge därför order om att graven bevakas under tre dagar, så att inte hans lärjungar kommer och rövar bort honom och sedan säger till folket att han har uppstått från de döda. Då blir det sista bedrägeriet värre än det första."
Pilatus svarade: "Ni får en vaktstyrka. Gå och bevaka graven så gott ni kan."
De gav sig i väg och skyddade den genom att försegla stenen och sätta ut vakterna.

Jesus skymfas.Jesu död (Joh 19:1-37)

Då tog Pilatus Jesus och lät gissla honom.
Och soldaterna vred ihop en krans av törne och satte på hans huvud, och de hängde på honom en purpurröd mantel.
De gick fram till honom och sade: "Var hälsad, judarnas konung", och de gav honom örfilar.
Sedan gick Pilatus ut igen och sade till judarna: "Jag för ut honom till er för att ni skall förstå att jag inte finner honom skyldig till något."
Jesus kom ut, med törnekransen och den purpurröda manteln, och Pilatus sade: "Här är mannen."
Så snart översteprästerna och deras folk fick se honom ropade de: "Korsfäst, korsfäst!" Pilatus sade: "Ta honom och korsfäst honom själva. Jag finner honom inte skyldig till något."
Judarna svarade: "Vi har en lag, och enligt den lagen måste han dö, eftersom han har gjort sig till Guds son."
När Pilatus hörde detta blev han ännu mer oroad.
Han gick tillbaka in i residenset och frågade Jesus: "Varifrån är du?" Men Jesus gav honom inget svar.
Pilatus sade då: "Vägrar du att tala med mig? Vet du inte att jag har makt att frige dig och makt att korsfästa dig?"
Jesus svarade: "Du skulle inte ha någon makt över mig om du inte hade fått den från ovan. Därför har den som överlämnade mig åt dig större skuld."
Efter det svaret ville Pilatus frige honom. Men judarna ropade: "Om du släpper honom är du inte kejsarens vän. Den som gör sig till kung sätter sig upp mot kejsaren."
När Pilatus hörde de orden lät han föra ut Jesus och satte sig på domartribunen i den så kallade Stengården, på hebreiska Gabbata.
Det var på förberedelsedagen före påsken, vid sjätte timmen. Pilatus sade till judarna: "Här ser ni er kung."
Då ropade de: "Bort med honom! Korsfäst honom!" Pilatus frågade: "Skall jag korsfästa er kung?" Översteprästerna svarade: "Vi har ingen annan kung än kejsaren."
Då utlämnade han Jesus åt dem till att korsfästas. De tog honom alltså med sig.
Han bar själv sitt kors ut till den plats som kallas Skallen, på hebreiska Golgota.
Där korsfäste de honom tillsammans med två andra, en på var sida med Jesus i mitten.
Pilatus hade också låtit skriva ett anslag som sattes upp på korset, och där stod: Jesus från Nasaret, judarnas konung.
Detta lästes av många judar, eftersom platsen där Jesus korsfästes låg strax utanför staden, och texten var på hebreiska, latin och grekiska.
Men judarnas överstepräster sade till Pilatus: "Skriv inte: Judarnas konung, utan vad han själv har sagt: Jag är judarnas konung."
Pilatus svarade: "Vad jag har skrivit, det har jag skrivit."
Soldaterna som hade korsfäst Jesus tog hans kläder och delade upp dem i fyra delar, en på varje soldat. De tog också långskjortan, men den hade inga sömmar utan var vävd i ett enda stycke.
De sade därför till varandra: "Vi skär inte sönder den utan kastar lott om vem som skall ha den." Ty skriftordet skulle uppfyllas: De delade upp mina kläder mellan sig och kastade lott om min klädnad.
Men vid Jesu kors stod hans mor och hennes syster, Maria som var gift med Klopas och Maria från Magdala.
När Jesus såg sin mor och bredvid henne den lärjunge som han älskade sade han till sin mor: "Kvinna, där är din son."
Sedan sade han till lärjungen: "Där är din mor." Från den stunden hade hon sitt hem hos lärjungen.Jesus visste att nu var allt fullbordat, och för att skriftordet skulle uppfyllas sade han: "Jag är törstig."Där stod ett kärl som var fyllt med surt vin. De satte därför en svamp som doppats i det sura vinet på en isopstjälk och förde den till hans mun.
När Jesus hade fått det sura vinet sade han: "Det är fullbordat." Och han böjde ner huvudet och överlämnade sin ande.
Eftersom det var förberedelsedag och kropparna inte fick hänga kvar på korset under sabbaten - det var en stor sabbat - bad judarna Pilatus att de korsfästas benpipor skulle krossas och kropparna tas bort.
Soldaterna kom därför och krossade benen på dem som var korsfästa tillsammans med Jesus, först på den ene och sedan på den andre.
Men när de kom till Jesus och såg att han redan var död krossade de inte hans ben,
utan en av soldaterna stack upp sidan på honom med sin lans, och då kom det ut blod och vatten.
Den som såg det har vittnat om det för att också ni skall tro; hans vittnesbörd är sant, och han vet att han talar sanning.
Detta skedde för att skriftordet skulle uppfyllas: Inget ben skall krossas på honom.
Och på ett annat ställe heter det: De skall se på honom som de har genomborrat.

Jesus tvättar lärjungarnas fötter (Joh 13:1-17)

Det var strax före påskhögtiden och Jesus visste att hans stund hade kommit, då han skulle lämna världen och gå till Fadern. Han hade älskat sina egna som levde här i världen, och han älskade dem intill slutet.
De hade samlats till måltid, och djävulen hade redan ingett Judas, Simon Iskariots son, att förråda Jesus.
Jesus visste att Fadern hade lagt allt i hans händer och att han hade utgått från Gud och nu
Han steg upp från bordet, tog av sig manteln och band en handduk om livet.
Sedan hällde han vatten i tvättfatet och började tvätta lärjungarnas fötter och torka dem med handduken som han hade bundit om sig.
När han kom till Simon Petrus sade denne till honom: "Herre, skall du tvätta mina fötter!"
Jesus svarade: "Vad jag gör förstår du inte nu, men senare skall du fatta det."
Petrus sade: "Aldrig någonsin får du tvätta mina fötter!" Jesus sade till honom: "Om jag inte tvättar dig har du ingen gemenskap med mig."
Då sade Simon Petrus: "Herre, tvätta inte bara mina fötter utan också händerna och huvudet."
Men Jesus sade till honom: "Den som har badat behöver bara få fötterna tvättade, i övrigt är han ren. Och ni är rena, dock inte alla."
Han visste nämligen vem som skulle förråda honom, och därför sade han att de inte alla var rena.
När han hade tvättat deras fötter och tagit på sig manteln och lagt sig till bords igen sade han till dem: "Förstår ni vad det är jag har gjort med er?
Ni kallar mig mästare och herre, och det med rätta, för det är jag.
Om nu jag, som är er herre och mästare, har tvättat era fötter, är också ni skyldiga att tvätta varandras fötter.
Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort med er.Sannerligen, jag säger er: en tjänare är inte förmer än sin herre, och en budbärare inte förmer än den som har sänt honom.
Vet ni detta är ni saliga om ni också handlar så.

Liknelsen om arrendatorerna i vingården (Matt 21:33-45)

Lyssna nu till en annan liknelse. En jordägare planterade en vingård, satte stängsel kring den, högg ut ett presskar och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut den och reste bort.
När skördetiden närmade sig skickade han sina tjänare till arrendatorerna för att hämta den del av skörden som han skulle ha.
Arrendatorerna grep tjänarna och pryglade den ene, dödade den andre och stenade den tredje.
Då skickade han dit ännu fler tjänare än första gången, och de gjorde likadant med dem.
Till sist skickade han sin son. Han sade: ?Min son kommer de att ha respekt för.?
Men när arrendatorerna fick se sonen sade de till varandra: ?Här har vi arvtagaren. Kom, så dödar vi honom och får hans arv.?
De tog fast honom, släpade ut honom ur vingården och slog ihjäl honom.
Översteprästerna och de äldste svarade: "Han lönar ont med ont och tar död på dem, och vingården arrenderar han ut till andra som ger honom hans del av skörden i rätt tid."
Jesus sade: "Har ni aldrig läst vad som står i skriften: Stenen som husbyggarna ratade har blivit en hörnsten. Herren har gjort den till detta, och underbar är den i våra ögon.
Därför säger jag er att Guds rike skall tas ifrån er och ges åt ett folk hos vilket det kan bära
Den som faller på denna sten blir sönderslagen, och den som stenen faller på blir krossad."
När översteprästerna och fariseerna hörde hans liknelser förstod de att det var dem han talade om.

Planer på att döda Jesus (Matt 26:1-16)

När Jesus hade avslutat hela detta tal sade han till sina lärjungar:
"Ni vet att det är påsk om två dagar. Då skall Människosonen utlämnas för att bli korsfäst."
Under tiden samlades översteprästerna och folkets äldste i översteprästen Kajafas palats
och kom överens om att gripa Jesus med list och döda honom.
"Men inte under själva helgen", sade de, "så att det uppstår oro bland folket."Kvinnan med balsamflaskan Medan Jesus befann sig i Betania hos Simon den spetälske kom en kvinna fram till honom med en flaska dyrbar balsam och hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords.
Då blev lärjungarna förargade och sade: "Vilket slöseri!
För det där hade man ju kunnat få mycket pengar att ge åt de fattiga."
Jesus märkte det och sade till dem: "Varför gör ni kvinnan ledsen? Hon har gjort en god gärning mot mig.
De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid.
När hon hällde denna balsam över min kropp förberedde hon min begravning.
Sannerligen, överallt i världen där evangeliet förkunnas skall man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."
Judas blir förrädareDå gick en av de tolv, han som hette Judas Iskariot, till översteprästerna och sade: "Vad vill ni ge mig om jag utlämnar honom åt er?" De räknade upp trettio silvermynt åt honom.
Från det ögonblicket sökte han efter ett lämpligt tillfälle att utlämna honom.

Templet rensas (Matt 21:12-17)

Jesus gick till templet och drev ut alla som sålde och köpte där. Han välte omkull borden för dem som växlade pengar och stolarna för dem som sålde duvor,
och han sade till dem: "Det står skrivet: Mitt hus skall kallas ett bönens hus. Men ni gör det till ett rövarnäste."
Blinda och lytta kom fram till honom i templet, och han botade dem.
När översteprästerna och de skriftlärda såg allt det märkliga han gjorde och hörde hur barnen ropade i templet: "Hosianna Davids son", blev de förargade
och sade till honom: "Hör du vad de säger?" Jesus svarade: "Ja, har ni aldrig läst orden: Barns och spädbarns rop har du gjort till en lovsång åt dig?"
Sedan lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania och stannade där över natten.

Intåget i Jerusalem (Matt 21:1-11)

När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Olivberget skickade Jesus i väg två lärjungar
och sade till dem: "Gå bort till byn där framme, så hittar ni genast ett åsnesto som står bundet med ett föl bredvid sig. Ta dem och led hit dem.
Om någon säger något skall ni svara: Herren behöver dem, men han skall strax skicka tillbaka dem."
Detta hände för att det som sagts genom profeten skulle uppfyllas:Säg till dotter Sion: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk och ridande på en åsna och på ett föl, ett lastdjurs föl.
Lärjungarna gick bort och gjorde så som Jesus hade sagt åt dem.
De hämtade åsnan och fölet och lade sina mantlar på dem, och han satt upp.
Många i folkmassan bredde ut sina mantlar på vägen, andra skar kvistar från träden och strödde dem på vägen.Och folket, både de som gick före och de som följde efter, ropade: "Hosianna Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!"
När han drog in i Jerusalem blev det stor uppståndelse i hela staden, och man frågade: "Vem är han?"Och folket svarade: "Det är profeten Jesus från Nasaret i Galileen."

Den blinde Bartimaios utanför Jeriko botas (Mark 10:46-52)

De kom till Jeriko. Och när han tillsammans med lärjungarna och en stor folkhop lämnade staden satt där vid vägen en blind tiggare, Bartimaios, son till Timaios.
Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret började han ropa: "Jesus, Davids son, förbarma dig över mig!"
Många sade åt honom att hålla tyst, men han ropade ännu högre: "Davids son, förbarma dig över mig!"
Jesus stannade och sade: "Kalla hit honom." De gjorde det och sade till den blinde: "Var lugn. Stig upp, han kallar på dig."
Då kastade han av sig manteln och sprang upp och kom fram till Jesus,
och Jesus frågade honom: "Vad vill du att jag skall göra för dig?" Den blinde sade: "Rabbouni, gör så att jag kan se igen."
Jesus sade: "Gå, din tro har hjälpt dig." Genast kunde mannen se, och han följde honom på vägen.

Lärjungarna som ville ha hedersplatsen (Mark 10:35-45)

Jakob och Johannes, Sebedaios söner, gick fram till honom och sade: "Mästare, vi vill be dig om en sak." -
"Vad vill ni att jag skall göra för er?" frågade han.
De svarade: "Låt oss få sitta bredvid dig i din härlighet, den ene till höger och den andre till vänster."Jesus sade: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag dricker eller döpas med det dop som jag döps med?"
De svarade: "Ja, det kan vi." Jesus sade: "Den bägare som jag dricker skall ni få dricka, och det dop som jag döps med skall ni döpas med.
Men platserna till höger och vänster om mig kan jag bara ge dem som har bestämts därtill."
När de andra tio hörde detta blev de förargade på Jakob och Johannes.
Jesus kallade till sig dem och sade: "Ni vet att de som räknas som härskare är herrar över sina folk och att furstarna har makten över folken.
Men så är det inte hos er. Den som vill vara stor bland er skall vara de andras tjänare,
och den som vill vara den förste bland er skall vara allas slav.
Människosonen har inte kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många."

En pojke med en stum ande botas (Mark 9:14-29)

När de kom tillbaka till lärjungarna fann de mycket folk omkring dem och skriftlärda som diskuterade med dem.
Men när folket fick se honom greps de av bävan och skyndade fram för att hälsa honom.
Han frågade: "Vad är det ni diskuterar?" -"Mästare", svarade en i mängden, "jag har kommit till dig med min son som har en stum ande.
Var den än faller över honom kastar den omkull honom, och han tuggar fradga och skär tänder och blir stel. Jag bad dina lärjungar driva ut den, och de kunde inte."Han sade: "Detta släkte som inte vill tro! Hur länge måste jag vara hos er? Hur länge måste jag stå ut med er? För hit honom!"
De kom fram med pojken, och när han fick se Jesus började anden genast slita i honom så att han föll omkull och vältrade sig på marken med fradga kring munnen.
Jesus frågade hans far: "Hur länge har det varit så här med honom?" Fadern svarade: "Sedan han var liten,
och ofta har anden kastat honom både i eld och i vatten för att ta livet av honom. Men förbarma dig över oss och hjälp oss, om du kan."Jesus sade: "Om jag kan? Allt är möjligt för den som tror."
Då ropade pojkens far: "Jag tror. Hjälp min otro!"
När Jesus såg att folk strömmade till sade han strängt till den orena anden: "Du stumma och döva ande, jag befaller dig: far ut ur honom och kom aldrig mer tillbaka."
Den gav till ett skrik och ryckte och slet i pojken och for så ut ur honom. Och pojken låg där så
Men Jesus tog hans hand och reste honom upp, och han steg upp.
När Jesus hade kommit hem och lärjungarna var ensamma med honom frågade de: "Varför kunde inte vi driva ut den?"
Han svarade: "Den sorten kan bara drivas ut med bön."

Andra förutsägelsen om Människosonens lidande (Mark 9:30-37)

Sedan gick de därifrån och vandrade genom Galileen. Han ville inte att det skulle bli känt
eftersom han höll på att undervisa sina lärjungar. Han sade: "Människosonen skall överlämnas i människors händer, och de kommer att döda honom, och tre dagar efter sin död skall han uppstå."
Men de förstod inte vad han menade och vågade inte fråga.
Vem är störst?De kom till Kafarnaum. Och när han var hemma igen frågade han dem: "Vad var det ni talade om på vägen?"
De teg, för på vägen hade de tvistat om vem av dem som var den störste.
Han satte sig ner, kallade på de tolv och sade: "Om någon vill vara den främste måste han bli den ringaste av alla och allas tjänare."
Så tog han ett barn och ställde det framför dem, lade armen om det och sade:
"Den som tar emot ett sådant barn i mitt namn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar inte emot mig utan den som har sänt mig."